Skolan dödar motivationen

Åh vad underbart att fler och fler funderar över detta. Se klippet och ta en funderare du också!

“ Remember: the time you feel lonely is the time you most need to be by yourself. Life’s cruelest irony. Douglas Coupland

Berätta om staden du bor i

Jag önskar jag kunde säga att jag ser charmen i att bo i en småstad där alla känner alla på något sätt och tryggheten i att allt känns bekant, men helt ärligt ser jag mest nackdelar med att bo i en liten stad. I alla fall som ung med massa energi som kanske inte alltid uttrycker sig på rätt sätt. Därför trivs jag så mycket bättre i Örebro som är en av Sveriges största städer men som ändå inte känns som en stressig storstad. Jag älskar känslan av att strutta runt på stan eller ramla omkring i nattlivet här utan att känna igen vartenda ansikte men utan att känna mig vilsen. Västervik är för mig en sådan stad som man inte kan uppskatta fören man lämnar den, för så fort jag åker därifrån saknar jag närheten till havet, närheten till mina vänner, närheten till min familj och tryggheten i att hitta överallt.

Jag har funderat på bl.a. Helsingborg och Umeå och Sveriges största storstäder som Göteborg och Stockholm och trots att det känns lite läskigt att pröva vingarna i en obekant storstad som präglas av anonymitet och hårdhet så är det en trygghet i sig att vara Ingen och kunna bli Vem som helst. Och hur som helst. Det är en sån frihet och möjlighet i det att kunna lämna sitt livs bagage där man kommer ifrån. Jag tror att de flesta som har flyttat eller vill flytta till en storstad kan känna igen sig i det. Jag kan nog tro på att hela Stockholms inflyttade befolkning lever på en revanschlusta.

Jag skulle nog drunkna i besvikelse om jag stannade i Västervik hela livet. Däremot vill jag alltid ha möjligheten att komma tillbaka när jag vill och njuta av guldkanterna som att paddla längs horisonten i solnedgången utanför spårösund, förfester på kulbacken, ha femtio meter från huset till närmsta badställe, uteserveringarna på fiskartorget, glasstunderna i hamnen, femton minuter på cykel till bästa vännerna, och så vidare och så vidare.

För det är ju trots allt där jag har växt upp och där ifrån jag har fler minnen än jag kan minnas. Både dåliga minnen och bra minnen. Också väldigt dåliga minnen och väldigt bra minnen.

Berätta om dig själv

Har märkt att var och varannan bloggerska och bloggare håller på med en sån där julkalendergrej och berättar något om sig själva varje dag fram till jul. Jag tänkte inte vara sämre (som den sanna bloggerska jag är så måste jag ju hänga med i svängarna) dock är det ju lite sent att dra igång en julkalender nu men varför inte hänga på idén och berätta lite om mig själv, kanske inte varje dag men åtminstone någon gång ibland.

Så jag tänkte att jag börjar nu med att berätta lite om mig själv.

Jag fyllde nitton år den tjugotredje april i år och blir alltså vuxen och systemmyndig och allt vad det innebär att fylla tjugo om exakt fyra månader och elva dagar. Varannan vecka ungefär så bor jag med min mamma, min pappa och mina tre systrar i lilla Västervik och varannan hemma hos pojken i Örebro men mest av allt bor jag nog i den där känslan av att åhvadjagvillflyttahemifrånochhamittegetställe.

Jag tog studenten i somras och har sen dess jobbat som vikarie inom äldreomsorgen. Det är ett ganska roligt jobb och man lär sig något nytt varje dag, allt från kloka lärdomar från de äldre till smarta knep hur man diskar, städar och byter lakan på smidigaste sätt eller hur man blir världens bästa skvallertant på rekordfart. Dessutom är det ett jobb som i alla fall gett mig ett väldans perspektiv på livet.

Något jag tycker om att göra och faktiskt tycker jag är bra på är att fotografera och skriva. Att vara fotograf eller någon slags författare är något av en dröm men helst av allt vill jag fortsätta jobba med människor och tänker därför läsa till behandlingsassistent med inriktning kriminalitet och missbruk till hösten.

Jag tycker om att gå upp tidigt på morgonen trots att man inte har något planerat och bara njuta av att man har världen för sig själv ett slag.

Om jag fick bestämma skulle livet vara mindre systematiskt och alla dessa mallar och normer skulle suddas ut, kanske inte helt men ändå ganska mycket. Och jag tror nog stenhårt på att kärlek och medmänsklighet är lösningen på i och princip alla världens problem.

Allra helst vill jag göra sådant jag själv får för mig att göra och det tar nästan alltid emot att göra sådant andra ger mig order om. Ändå tycker jag att det är en självklarhet att man ska hjälpa andra och att man måste ge för att få något tillbaka.

Jag fascineras av vackra saker, vackra människor, vackra bilder och vackra ord. Det bästa jag vet är smeka Påhl över ryggen och att pussa honom i nacken. Det finaste jag vet är blå himmel.

Jag har bloggat i drygt fyra år och även om inte jag har så världsligt många läsare så uppskattar jag väldigt mycket att åtminstone ett par stycken tittar in här varje dag och intresserar sig för vad jag har på hjärtat.