Som att sila mygg men svälja kameler

Don't you worry child, see heaven's got a plan for you

För att fira att jag varit så sinnesjukt himlahimla nyttig hela veckan drar vi till med lite gym en fredagkväll som denna. Sen tänkte jag slänga i en amber lava - orange alltså - hårfärg, kommer bli L-Ä-C-K-E-R-T!

Hello autumn

På tal om att fullkomligt älska något så fullkomligt älskar jag hösten. Jag älskar den där lite ruggiga känslan när det mörknar tidigare om kvällarna, skogar som sprakar i olika färger, löven som faller, den friska lite kyliga luften men framför allt fullkomligt älskar jag höstmodet. Bland det bästa som finns är ju att inhandla en massa nya stickade tröjor, virkade halsdukar, tjusiga jackor och varma höstskor att klä sig i när det börjar bli kyligare ute. Åh hej höst för mig får du gärna stanna lääänge. 

Senaste fynden. Två stickade halsdukar och två stickade tröjor från lager157, skor från Skopunkten och fyra par örhängen från Ur&penn.

Fann lyckan på arbetsförmedlingen

Jag fullkomligt älskar att gå till arbetsförmedlingen! Haha jag måste vara den enda som tycker så, en av få i alla fall! Min kontakt person där nere på AF är en sån sjukt vettig och trevlig människa, en sån där härlig människa som man bara vill krama om när man ser och som skickar små peppande mail nån gång ibland och som verkligen tar sig tid och bryr sig hur det går för en. Idag fick jag dock träffa en annan person men det var bara gött! Gött som hon själv sa om allting på nån härlig blandning av norrländska och göteborgska. Har aldrig varit med om en positivare människa som lyckades vara så genuint glad och entusiastisk. Hon var helt såld på min företagsidé också vilket var grymt skoj, haha! Kände mig hyberfånig när jag gick ifrån arbetsförmedlingen med ett leende på läpparna som gick från öra till öra.

En oväntad vänskap

Åh denna film. Vilken fantastisk story, sann dessutom! Längtar tills den kommer på bio. Den har redan visats i huvudstaden bl.a. men vi som bor på landet får väl vänta ett bra tag till. Men den som väntar på nåt gott..

Det får la bli som det blir

Alltså. Grejen är den att ju mer sällan jag skriver desto större prestationsångest får jag. Känns som att när man inte skriver speciellt ofta så måste det bli så himlahimla bra när man väl gör det. Aaja det får la bli som det blir. Inga konstigheter.

6:59

Well yo, right now kick the bass for them brothers and let 'em know, WHAT, GOES, ON!

Himla skön låt! (psst.. glöm inte vrida upp basen)

Distance and time seperated them

Det där med distansförhållande är verkligen en dålig idé. Vi kämpade i två år. Till slut tar det knäcken på en. Man känner sig halv och trasig och otillräcklig. Man måste se ett slut på distansen för annars orkar man inte. Jag säger inte att det inte var värt att kämpa, för det var det. Varendaste dag var värt det men till slut orkar man inte. 
Läste detta på niotillfem, det är så sant, varenda ord är sant! 

..Flytta till varandra. Var inte isär. Det finns en anledning till varför det heter “ihop”. Man ska vara det. Ta hand om den du älskar, följ honom världen över så kommer han göra samma för dig. Kyss honom ofta, en dag kanske du vaknar upp och kommer aldrig mer få göra det. Och om det verkligen inte går att vara tillsammans just nu: Skaffa en plan, bestäm en tidsgräns för när det är över. Och försök att inte ha distansförhållande längre än ett år, det är då det börjar bli svårt enligt statistiken har jag läst. Men alltså for reals: VAR med dom ni älskar. Sov nära varandra. Ta hand om dom... 

Jag tycker vintern är vackrast på sommarn, jag tycker våren är bäst varje höst. Jag tycker om dig om du är ett minne som trängs lite grann i mitt bröst. Vad bryr sig vinden om vädret och elden om värmen och tankarna om dig. Vad bryr sig vinden om vädret och elden om värmen och tankarna om dig

Jaha då var det onsdag mitt i veckan. Klockan är redan halv elva och jag sitter uppkrupen i sängen med datorn på magen. Om det inte vore för att jag har träningskläder på mig skulle jag känna mig allmänt lat och ha lite dåligt samvete för att inte ha tagit tag i det där med att fånga dagen. Men så länge jag har träningskläderna på känner jag mig rätt pigg och fräsch faktiskt. Haha tur det! Det var som häromveckan när jag handlat nya träningskläder för sisådär tvåtusen kronor och kände mig smal och vältränad bara genom att prova kläderna framför spegeln. 

Jag befinner mig i en sån där fas i livet då man känner sig alldeles tömd på energi. Fram till förra veckan har jag jobbat så otroligt mycket, sovit dåligt och liksom inte haft tid till att ta det lugnt eller stanna upp. Men mitt schema tog slut förra veckan och jag har nu gått tillbaka till att vara timanställd och bli inringd om det behövs folk. Det är pisstrisst! Man vet aldrig när man får jobba och kan aldrig planera något. Det värsta är den där rastlösheten och tomheten som kommer så fort man inte längre har något att göra varje dag. Det hände så mycket i sommar som fick känslorna och tankarna att fara åt alla möjliga håll. Men jag har liksom inte tagit mig tid till att få ordning på allt det röriga så nu när man till sist har massa tid så känns allt bara jobbigt och ledsamt för att tankarna och känslorna liksom hinner ikapp en och skakar om en tills minsta lilla sparade energidroppe har runnit ur kroppen. Till slut känner man sig helt tom. Men och andra sidan, är man tom finns det ju enormt mycket plats att fylla på med nytt, bra minnen, bra tankar, bra känslor *tänk positivt*. 

Man måste ju som bekant gå igenom dåliga perioder för att kunna värdesätta det som är bra. Bara det att det är enormt mycket lättare att formulera sina tankar när man känner sig nere än när man känner sig uppåt. Undrar varför det är så.. Och varför ska det vara så svårt att ta sig tid att stanna upp. Ta en hel dag med bara sig själv, ta avstånd från alla runt omkring och bara känna av lugnet i sig själv. Tar man sig den tiden ibland så behöver man kanske inte nå detta tillstånd av rastlöshet och tomhet, åtminstone inte lika ofta. 

Jag har börjat på en starta-eget kurs. Jag har en jättefin idé som jag vet skulle fungera jättebra! Egentligen tror jag inte på att man ska prata för mycket om sina idéer för ju mer man pratar ju mindre blir gjort liksom så jag håller det för mig själv ett tag till. 

Sen om man ska återgå till det där med att känna sig tömd på energi. Jag lägger så fruktansvärt mycket energi på att fundera på vad vill jag göra egentligen. Jag grubblar och funderar, väger för och emot. Vill så gärna uppleva den där starka känslan när man inser exakt vad det är man vill göra, vad man vill lägga sin tid och kraft på. Vilken underbar känsla att verkligen veta vad man vill. Men kommer man någonsin känna sig helt övertygad om vad det är? Det är en fråga jag intensivt söker svar på. Jag vet med mig att jag kan försätta berg bara jag vill, för mig finns inga omöjligheter men först vill jag veta vad jag verkligen vill så jag fortsätter att söka svar, grubblar och funderar, väger för och emot. 

Nä om man skulle släppa alla grubblerier och funderingar och ta tag i lite pajbakande istället! Jag och Jennipher har i flera veckor planerat en kräftskiva som vi ska ha på fredag. Vi blir runt fyrtio personer, kommer bli riktigt kul! 

Och sen var det det där med vilken blogg jag ska fortsätta med. Jaja ni som känner för det får väl fortsätta att kika in på bägge tills jag bestämmer mig för vilken!
Kram.