25.10.12

She said baby you're my gold and I said no babe, just you're banker. She said baby you're my chains but I thought no I'm you're anchor

Bildbomb. Kräftskiva, kärleksbrev, paddeltur, finmiddag, divamys, tusentals äpplen och annat.

Vi glömmer hela skiten, det betyder ingenting. Vi skulle kommit längre men räckte inte till


Usch vad trist det är med allt skitsnack i en liten stad. Det excisterar säkerligen skitsnack vart man än befinner sig men just i en småstad känns det som att skitsnacket liksom eskalerar när tristessen lägger sig som ett tungt täcke över stan. Ibland tycker jag det känns som att Västervik är omringat av höga murar som skärmar av oss från omgivningen. Vi umgås ju bara med varandra här i stan, blir ihop med varandra, ligger med varandra och vi pratar ju bara om varandra. Jag vet inte hur pass många unga människor det finns i den här stan men jag gissar på tvåtusen. Tvåtusen personer som alla vet vilka alla är. Tvåtusen personer som alla skvallrar om. Skvaller som blir till skitsnack.
Jag vet inte hur många gånger det hänt att jag har fått reda på vilket skvaller som går om mig själv. Skvaller som i grund och botten kanske grundar sig i något men som i andras munnar blivit till rent skitsnack och som inte ens har några liknelser med sanningen.
Är folk så korkade i den här stan att de fortfarande tror att dessa rykten verkligen stämmer? Har inte folk fattat, precis som jag, att skitsnack uppkommer i brist på annat att prata om. För så är det verkligen. De enda gånger jag någonsin deltagit i skitsnack är av ren brist på bättre saker att säga. I botten grundar det sig i osäkerhet. För egentligen har vi alla något att säga, om oss själva, men ibland är vi rädda för att visa oss, öppna upp oss, göra oss sårbara.  För man är osäker att det jag berättar om mig själv, kanske blir skitsnacket nästa gång jag inte är där. Är man osäker är man hellre den som snackar skit än den som det snackas om. 

12.10.12

'Cause I've lost loved ones in my life

If tomorrow comes, I wanna waste my love on you
like a pearl marchant
let you know what it takes to burn
show you what it means to breathe fire.

4.10.12

Är glad att jag har kärlekens kraft som följeslagare, men det finns fortfarande stunder då jag inte vill lyssna, då det är mycket bekvämare att stanna i gamla beteenden. Ingen individ har makten att förändra någon annan. Men jag anser att de allra flesta människor har en inneboende styrka att förändra sig själva istället för att säga att det som händer i livet är någon annans fel

Nu tar jag mamma och världens skönaste norrlänning med mig och spatserar ner till Bryggaren. Vi ska träffa Terry Evans och hälsa på andevärlden. Fick ju andlig healing för att par veckor sedan nu så borde väl vara öppen för det där som finns på andra sidan. Hur som helst, det ska bli spännande det här. Berättar sen om jag får nån andlig hälsning! :) 

You just gotta find the ones worth suffering for


Allra käraste systrar

Haha vilken dag det varit! Har spenderat åtskilliga timmar (10 om man ska vara något sånär exakt) på att diskutera diverse viktiga ämnen med diverse (också dom viktiga) personer. Är helt slut, torr i munnen och har halsbränna för att jag har pratat så mycket idag. Visserligen brukar jag ju prata väldigt mycket (förutom den där tiden då jag hade tandställning och typ aldrig sa något för att det dels gjorde ont som fasiken ibland att prata och dels var det så ruggigt pinsamt att vara arton-nitton år med en räls som syndes) så borde vara van vid det här laget, å andra sidan säger det väl hur pass otroligt mycket jag har blarrat idag! Kommer ha träningsvärk i munnen imorgon. Hur som helst är det så otroligt fint att ha så pass många personer i ens liv man verkligen känner att man kan prata med, lätta sitt hjärta inför och dela tankar och funderingar med. Jag hoppas verkligen att alla har minst någon som dem känner så inför, det måste var en mänsklig rättighet!
Egentligen har jag ingen poäng med det här inlägget, ville egentligen mest berätta om vilka fantastiska systrar jag har (mina systrar är nämligen några av dem jag spenderat alla dessa pratstunder med idag) och att jag är så otroligt glad att jag inte bara har en, utan till och med tre helt förträffliga, underbara systrar. Om det är något i mitt liv som jag är tacksam för så är det att ha fått växa upp med dem. Det är svårt att beskriva känslan av att ha tre cirkus jämngamla personer i ens liv som står en så otroligt nära, som läser dig utan och innan bara genom att känna dig. Som man älskar i nöd och lust. Att ha systrar är liksom det finaste man kan ha. Det är säkert jättefint att ha bröder och så också, inte för att jag har någon bror men säkerligen är det varken bättre eller sämre att ha bröder eller systrar (så klart att man kan ha en fin, nära relation till sina syskon oavsett kön). Men det där speciella bandet som systrar har är som sagt svårt att förklara, det är sådant som känns och som måste upplevas.
Älskar er, sötaste, raraste, käraste systrar.

2.10.12

Som i en dröm blev kroppen lätt och jag svävade mot skyn, jag fick vingar

Söndagen spenderades i Linköping. Mest av allt blev det bad i badhuset men på vägen dit stannade vi upp vid drömmarnas mur för att kika på vad andra drömmer om. Så fin idé det där med att vem som helst får skriva ner sina tankar och önskningar och sen får vem som helst läsa.

Själv drömmer jag om äventyr, sann kärlek och glada människor. Här är några favoriter bland andras drömmar.