14.10.13

Jag såg hösten vandra in och jag såg sommaren gå ut, jag insåg en minut att faktiskt allting har ett slut

Åååh bästaste hösten! Stickade tröjan är på, likaså raggsockarna, har tänt tusen levande ljus i lägenheten som förövrigt är alldeles nystädad, har precis gjort en stor kopp te och nu börjar Det okända. Mys!

2.10.13

Manligt respektive kvinnligt respektive mänskligt

Jag funderar på det här med genus. Om könsroller. Jag läser en så bra bok, Du fattar ingenting och den tar upp skillnader mellan manligt och kvinnligt. Den är klockren på sina vis. Den förklarar de flesta och de vanligaste relationsproblemen. Oftast är grunden till en konflikt i en parrelation (eller relationer över huvud taget) just våra olikheter som man respektive kvinna. Att vi som tjejer har fostrats upp med vissa förväntningar om att vara på ett visst sätt, omhändertagande, förlåtande, kärleksfulla, vårdande, etc. Medan killar förväntas vara på andra sätt, självständiga, beskyddande, starka, osv. Fruktansvärt förenklat men ni förstår vad jag menar med dessa uppfattningar om vad som är kvinnligt eller manligt, uppfattningar och förväntningar som formar oss som människor, antingen till kvinna eller man. Hur som helst så läs boken, den är lättläst, okomplicerad och väldigt igenkännande. Men det är inte detta som är min slutkläm utan det jag vill komma till är att jag tror inte det är så himla enkelt som att kvinnor är si och män är så. När en man inte är som en man förväntas vara eller en kvinna inte är som en kvinna förväntas vara så bryter det mot den så kallade normen sägs det. Men jag tror att dessa förväntningar på respektive kön är en illusion. Decennium av medveten fostran att göra kvinnor till att vara på ett visst sätt och män på ett annat är just vad det är. Jag tror snarare att det handlar om att var och en som människa ska kunna bejaka både våra maskulina respektive feminina drag. Jag tror att det liksom är lite meningen med livet att finna en jämn balans mellan maskulint och feminint, manligt och kvinnligt, yin och yang för att bli mer komplett som människa. I harmoni exciterar inte man och kvinna, i harmoni är vi alla människor som både är omhändertagande, självständiga, förlåtande, starka, kärleksfulla, beskyddande, vårdande och så vidare och så vidare. En man som kan bejaka sina feminina drag är mer komplett och harmonisk som människa och detsamma gäller en kvinna som kan bejaka sina maskulina drag. Så tänker jag.