Jag tror att varje dag som gått saknar oss. För vi var aldrig riktigt där

Läker våren sår då? Blommar kärleken när trädkronorna gör det? Jag skulle skriva om det om jag verkligen trodde på det, och ibland gör jag ju det, och då märks det i mina texter. När solen dyker upp i mars/april så blir alla människor helt plötsligt så mycket vackrare och så mycket snällare och så mycket gladare och så mycket mer tillmötesgående. Det tror jag verkligen på. Och då finns det så mycket som börjar blomma. Verkligen. Och obesvarad kärlek är just precis vad uttrycket försöker förmedla: inte besvarad, inte ömsesidig. Och det klarar inte ens sköra hjärta av hur länge som helst och till slut måste det därför bli bättre. En dag blir det bättre. Och mitt i allt det där vidriga och obesvarade som bara skaver sönder måste man komma ihåg hur mycket fint man förtjänar och att en person som inte fattar hur magiskt man är ändå inte är någonting att ha. Djupa sår läks och gamla sår rivs upp och vissa sår försvinner och nya sår skapas. Så kommer det att fortsätta hela livet. Och visst vill man bara känna att man är fullkomligt hel, men jag tror aldrig att man gör det, och det är såren som får oss att känna att vi lever.

Ja må jag leva ja må jag leva ja må jag leva uti hundrade ååår!

They say it's my birthday

We're gonna have a good time
I'm glad it's my birthday
Happy birthday to meeee!

:D :D :D :D :D