28.4.11
Jag tror att varje dag som gått saknar oss. För vi var aldrig riktigt där
Läker våren sår då? Blommar kärleken när trädkronorna gör det? Jag skulle skriva om det om jag verkligen trodde på det, och ibland gör jag ju det, och då märks det i mina texter. När solen dyker upp i mars/april så blir alla människor helt plötsligt så mycket vackrare och så mycket snällare och så mycket gladare och så mycket mer tillmötesgående. Det tror jag verkligen på. Och då finns det så mycket som börjar blomma. Verkligen. Och obesvarad kärlek är just precis vad uttrycket försöker förmedla: inte besvarad, inte ömsesidig. Och det klarar inte ens sköra hjärta av hur länge som helst och till slut måste det därför bli bättre. En dag blir det bättre. Och mitt i allt det där vidriga och obesvarade som bara skaver sönder måste man komma ihåg hur mycket fint man förtjänar och att en person som inte fattar hur magiskt man är ändå inte är någonting att ha. Djupa sår läks och gamla sår rivs upp och vissa sår försvinner och nya sår skapas. Så kommer det att fortsätta hela livet. Och visst vill man bara känna att man är fullkomligt hel, men jag tror aldrig att man gör det, och det är såren som får oss att känna att vi lever.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
En gammal själ i en ung kvinnas kropps funderingar på kärlek..Kärleken som är så stor och obegriplig, som man inte kan förstå utan bara känna hur ens hjärta reagerar,,ibland med smärta ibland med harmoni och väl lust.Jag tror man ska försöka leva med hjärtats och kärlekens alla signaler, men om det är med sår och smärta så glöm inte den kärlek som ger välust och harmoni, för jag tror kärlek kan vara till många och till mycket, man kan alltid ge kärlek oavsett om man har förlorat kärlek, för kärleken är störst och den finns till alla och för alla, så man får inte falla för egen egoism, genom att bara känna sår eller att man har sårat, för det viktiga är att man är medveten och alltid lever efter kärlekens svåra väg och definerar vad kärlek är för dig .Även en person på kärlekens stig , faller i diken och får sår och sårar, men medvetenheten om att gå vidare är kärlekens mål och alltid förlåta och ge det man kan och har tills det inte finns mer att ge, men det finns ingen skam eller skuld i allt med kärlek om man har en ärlighet mot sig själv och andra..
Kärlek till dig min själsfrände/ Viggo
Skicka en kommentar