Så jag tänkte att jag börjar nu med att berätta lite om mig själv.
Jag fyllde nitton år den tjugotredje april i år och blir alltså vuxen och systemmyndig och allt vad det innebär att fylla tjugo om exakt fyra månader och elva dagar. Varannan vecka ungefär så bor jag med min mamma, min pappa och mina tre systrar i lilla Västervik och varannan hemma hos pojken i Örebro men mest av allt bor jag nog i den där känslan av att åhvadjagvillflyttahemifrånochhamittegetställe.
Jag tog studenten i somras och har sen dess jobbat som vikarie inom äldreomsorgen. Det är ett ganska roligt jobb och man lär sig något nytt varje dag, allt från kloka lärdomar från de äldre till smarta knep hur man diskar, städar och byter lakan på smidigaste sätt eller hur man blir världens bästa skvallertant på rekordfart. Dessutom är det ett jobb som i alla fall gett mig ett väldans perspektiv på livet.
Något jag tycker om att göra och faktiskt tycker jag är bra på är att fotografera och skriva. Att vara fotograf eller någon slags författare är något av en dröm men helst av allt vill jag fortsätta jobba med människor och tänker därför läsa till behandlingsassistent med inriktning kriminalitet och missbruk till hösten.
Jag tycker om att gå upp tidigt på morgonen trots att man inte har något planerat och bara njuta av att man har världen för sig själv ett slag.
Om jag fick bestämma skulle livet vara mindre systematiskt och alla dessa mallar och normer skulle suddas ut, kanske inte helt men ändå ganska mycket. Och jag tror nog stenhårt på att kärlek och medmänsklighet är lösningen på i och princip alla världens problem.
Allra helst vill jag göra sådant jag själv får för mig att göra och det tar nästan alltid emot att göra sådant andra ger mig order om. Ändå tycker jag att det är en självklarhet att man ska hjälpa andra och att man måste ge för att få något tillbaka.
Jag fascineras av vackra saker, vackra människor, vackra bilder och vackra ord. Det bästa jag vet är smeka Påhl över ryggen och att pussa honom i nacken. Det finaste jag vet är blå himmel.
Jag har bloggat i drygt fyra år och även om inte jag har så världsligt många läsare så uppskattar jag väldigt mycket att åtminstone ett par stycken tittar in här varje dag och intresserar sig för vad jag har på hjärtat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar