Och jag tänker att

Jag är livrädd för att göra fel så jag gör bara rätt. Bra fast dåligt. Fast bra. Och jag har undrat många gånger nu men jag tänker att jag vill nog bara sätta mig ner och andas. För jag mår som jag mår och jag mår bättre, bättre än förr. Bättre än tidigare. Bättre än någonsin. Och jag vill det här. Men ibland när jag träffar människor från ett förr som inte alls var så länge sedan vill jag bara klippa alla band. Vill bara blunda och vakna upp någon annanstans men inte här. För jag blir så trött på att se hur någon sitter kvar i exakt samma och jag känner paniken krypa och tänk om jag också är precis samma och tänk om jag är kvar. Men jag tror jag är någonstans annan än jag var för fem år sedan, eller tre eller förra året. Och jag är. Jag är verkligen men ibland när jag är rädd glömmer jag bort och då tränger dem på mönstren som aldrig släpper. Och jag orkar inte. Bankar bröstkorg på sämsta vis och kippar efter andan. Trött, trött. Trött på skillnaden och ickeskillnaden mellan då och nu och sen. Men jag tänker att jag kan. Jag kan vara det jag försöker vara för honom. Och han kan. Han kan också. Och jag tänker att jag ska försöka med att sluta försöka. Ska försöka mer att bara låta det vara. Och andas av sig självt precis som det har gjorts tidigare. För det gick bra. Vi gick bra. Vi går bra. Han är bra. Jag är bra. Och jag är så glad. Ja jag är glad och det känns fint.

The past is the past

Har precis raderat runt tvåtusen gamla inlägg. Har tagit bort tre års historik. The past is the past så att säga.

You need this. Trust me

Klicka här, jag lovar dig att du behöver det. Jag lovar att det kommer kännas skönt. Och jag lovar att du inte kommer att ångra dig efteråt. Tveka inte.