5.7.11
17.6.11
Äntligen är det dags!
Äntligen är dessa tre år över! Äntligen finns världens alla chanser och möjligheter alldeles framför oss. Ingenting ska längre vara detsamma. Allt dåligt ska suksessivt bort bort bort och ersättas med sånt man mår bra i själen av. Efter att denna dag är över ska jag lämna gymnasietiden bakom mig. Kanske spara ett par minnen längst ner i någon låda, kanske längst bak i något skåp eller någon annan stans där man inte speciellt ofta behöver stöta på dem. Minnena alltså. Tre års tid av vacklande, velande, virrande lider mot sitt slut. Tack och hej till dessa tre år. Äntligen äntligen äntligen! :D
13:18 i portik A4, missa inte!


31.5.11
Vila i frid
Trettioförsta maj, ett datum som alltid kommer vara förknippad med något hemskt. Sjukt att det hunnit gå ett helt år redan. Fortfarande varje dag fattas ni och det märks så tydligt vilket tomrum ni lämnat efter er. Det märks extra tydligt en dag som denna. Det är så många som sakner er. Vila i frid Aleks och Oliwer.
27.5.11
Det går vidare
“ In three words I can sum up everything I’ve learned about life — It goes on. Robert Frost
17.5.11
Exakt en månad kvar till studenten
Förövrigt känns det fruktansvärt skönt att jag avklarat mitt livs sista nationella prov. Dör av lättnad. Wiiuuu.
28.4.11
Jag tror att varje dag som gått saknar oss. För vi var aldrig riktigt där
Läker våren sår då? Blommar kärleken när trädkronorna gör det? Jag skulle skriva om det om jag verkligen trodde på det, och ibland gör jag ju det, och då märks det i mina texter. När solen dyker upp i mars/april så blir alla människor helt plötsligt så mycket vackrare och så mycket snällare och så mycket gladare och så mycket mer tillmötesgående. Det tror jag verkligen på. Och då finns det så mycket som börjar blomma. Verkligen. Och obesvarad kärlek är just precis vad uttrycket försöker förmedla: inte besvarad, inte ömsesidig. Och det klarar inte ens sköra hjärta av hur länge som helst och till slut måste det därför bli bättre. En dag blir det bättre. Och mitt i allt det där vidriga och obesvarade som bara skaver sönder måste man komma ihåg hur mycket fint man förtjänar och att en person som inte fattar hur magiskt man är ändå inte är någonting att ha. Djupa sår läks och gamla sår rivs upp och vissa sår försvinner och nya sår skapas. Så kommer det att fortsätta hela livet. Och visst vill man bara känna att man är fullkomligt hel, men jag tror aldrig att man gör det, och det är såren som får oss att känna att vi lever.




23.4.11
Ja må jag leva ja må jag leva ja må jag leva uti hundrade ååår!
They say it's my birthday
We're gonna have a good timeI'm glad it's my birthday
Happy birthday to meeee!
:D :D :D :D :D


Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

