Egentligen hade jag tänkt att dagen skulle spenderas med Anja som jag inte träffat på typ huuur länge som helst men eftersom det pissregnade imorse bestämde jag mig för att det minsann fick bli imorgon istället och att det var bättre att passa på att städa, tvätta och ha sig en regnig dag som denna för på onsdag kommer ju Påhl och när ska man annars hinna sådana nödvändigheter. Men så slutade det ju så klart att regna och det känns inte längre lika nödvändigt (eller roligt för den delen) att ägna en hel dag åt att städa och tvätta. Så istället fastnar man i gamla grejer, fastnar vid datorn, fastnar i gamla minnen, fastnar i något jäkla dammigt hörn med dammsugaren, fastnar i någon skittrist känsla av hjälpjagvetintevadfanjagskagöramedmittliv.... Och nu kan jag inte ens skriva färdigt för jag fastnade i ett tillstånd av hopplöshet. Tur att jag känner mig själv så pass väl att jag vet att det bara är tillfälligt.
1 kommentar:
Tänk dig en vacker Ek, den är flera hundra år, den har väl tio tusen blad, alla ser lika ut, med strukturen är alla olika. Den började som ett frö , rotade sig ordentligt, såg till att hans rötter var djupt förankrade i jorden, för att sedan växta och växta, den bytte skepnad med årstider, den bjöd in fåglar till sång, insäckter , larver kom och tog av det han kan erbjuda, han står fast rotat i jorden och är nöjd med det, han får och ger det han ger, den byter inte plats för att det ska bli bättre , utan den står på samma plats som när han som frö kom dit.Han gör inget, för att man ska njuta av hans rasslande löv, han gör inget för att fåglar ska sitta i hans krona, han gör inget för att ekorren ska klättra på hans stam,utan han bara står där, lugn, med harmoni och styrka...Han behöver inte leta utan allt kommer till honom för dom vet vad han står och han är öppen för alla, djupt rotat för att bära sin stora krona och med sin tjocka kraftiga stam bli äldre än oss , trots att han inte fladdrar omkring och söker efter något vi inte vet, utan med harmoni och styrka inväntar på allt det som ges Kan vi lära oss något av Eken Emilia? Kram Viggo
Skicka en kommentar