ANKERVIK: augusti 2012

25.8.12

Om man har ett hem inom sig kan man känna sig hemma överallt

Det är en väldigt märklig känsla att flyttpacka när man inte vet vart man ska flytta. Vi har sagt upp vår lägenhet, innan den femte september ska vi vara ute och lägenheten ska vara tömd. I fyra månader har vi skrattat och gråtit, bråkat och samsas under samma tak. Dessa fyra månader har nog varit bland dom rörigaste i mitt liv. En del relationer har brutits och en del har knutits, känslorna har stormat åt alla möjliga håll, rädsla, oro, lättnad, sorg, glädje, om vart annat, hela tiden. Men nu är kontraktet uppsagt, vi är trötta på våra ansvarslösa hyresvärdar, lyhörda väggar och vi är båda trötta på att bo med någon som är raka motsatsen mot en själv. Trots att vi insett att vi inte funkar att bo ihop så fortsätter du att vara en av mina bästa vänner Jennipher och jag är tacksam för att allt detta har gett oss väldigt många erfarenheter. Nu har vi fått känna på hur det är att inte bo hos mamma och pappa, stå på egna ben, klara sig själv och ansvara för sig själv. Jag hade inte velat gå igenom detta ensam. Dessa fyra månader har gett mig så himla mycket. Men nu är det dags att för ett tag släppa taget om drömmen om den perfekta lägenheten. För det här är inte den perfekta lägenheten, trots 68 kvm yta, tre meter i tak, öppen spis, stor balkong, vita väggar, hög panel, enorm garderob, fönsterbräden man kan sitta på, parkettgolv, stora fönster, känslan av att bo i ett slott. Trots allt är den inte den perfekta lägenheten. Inte nu. Inte för oss.
Jag kommer sakna att bo mitt i stan, ha sovrumsfönstret ut mot Västerviks mest trafikerade gata, kommer sakna att varje morgon dra upp rullgardinerna i dessa enorma fönster, kommer sakna trevliga grannar, att ha folk som kommer och går, kommer sakna andras komplimanger som gud vilken fin lägenhet ni har, kommer sakna att grilla på balkongen, kommer till och med sakna kyrkklockornas ringande och att vissa nätter vakna av skrik från fulla människor som är på väg hem från krogen eller gravdia kvinnor som är på väg till BB som ligger på andra sidan gatan. Kommer verkligen sakna att bo mitt i därdethänder.
Jag packar ner allt jag äger, hela mitt liv får plats i sju flyttkartonger. Sju kartonger som inte vet vart dom ska ta vägen. Har letat runt, ringt på varenda annons, hoppats och trott på mirakel att en passande lägenhet ska dyka upp. Jag vill inte flytta tillbaka till mina föräldrar, vill inte vara tillbaka på ruta noll, trots att jag vet att det bara är tillfälligt. Men som sagt, den som finner ett hem inom sig själv kan känna sig hemma vart man än är. Nu ska jag återgå till packandet.

9.8.12

You better hold on to your promises. Because you bet, you'll get what you deserve

En av våra damer på jobbet har blivit rånad på 6000 kr. Varendaste aning pekar mot att det är en av vår personal som har gjort det. Förstår inte hur man kan jobba i hemtjänsten när man maniskt snor både pengar och grejer. Jag blir så förbannad och ledsen på att man inte kan lita på folk. Blir nervös över hur få ärliga människor det faktiskt finns.

Organisera strukturera, skriva ordineras

Jag tänker nån gång varje dag att det måste vara nyttigt att skriva lite här. Skriva av sig någon gång ibland, kanske dagligen, åtminstone emellanåt. Det behöver inte vara något märkvärdigt, bara skriva en rad, eller flera för att få lite struktur på läget. Men man skyller på att man är trött, har sällskap, har fullt upp och så blir det ingenting. Och man tänker att man borde, kanske måste och så blir det ingenting.
Men det behöver inte bli något märkvärdigt, tänker bara skriva någon rad, kanske flera, kanske varje dag, åtminstone emellanåt. Bara det blir nånting.

8.8.12

Och jag önskar att jag hade något eller någon som kunde sudda ut ångesten och panikgråten.

ANKERVIK

25.8.12

Om man har ett hem inom sig kan man känna sig hemma överallt

23.8.12

Ny blogg!

9.8.12

You better hold on to your promises. Because you bet, you'll get what you deserve

Organisera strukturera, skriva ordineras

8.8.12

I swear you can see right through my empty heart. I thought he could fill it but I'm back at the start