Jag tycker vintern är vackrast på sommarn, jag tycker våren är bäst varje höst. Jag tycker om dig om du är ett minne som trängs lite grann i mitt bröst. Vad bryr sig vinden om vädret och elden om värmen och tankarna om dig. Vad bryr sig vinden om vädret och elden om värmen och tankarna om dig

Jaha då var det onsdag mitt i veckan. Klockan är redan halv elva och jag sitter uppkrupen i sängen med datorn på magen. Om det inte vore för att jag har träningskläder på mig skulle jag känna mig allmänt lat och ha lite dåligt samvete för att inte ha tagit tag i det där med att fånga dagen. Men så länge jag har träningskläderna på känner jag mig rätt pigg och fräsch faktiskt. Haha tur det! Det var som häromveckan när jag handlat nya träningskläder för sisådär tvåtusen kronor och kände mig smal och vältränad bara genom att prova kläderna framför spegeln. 

Jag befinner mig i en sån där fas i livet då man känner sig alldeles tömd på energi. Fram till förra veckan har jag jobbat så otroligt mycket, sovit dåligt och liksom inte haft tid till att ta det lugnt eller stanna upp. Men mitt schema tog slut förra veckan och jag har nu gått tillbaka till att vara timanställd och bli inringd om det behövs folk. Det är pisstrisst! Man vet aldrig när man får jobba och kan aldrig planera något. Det värsta är den där rastlösheten och tomheten som kommer så fort man inte längre har något att göra varje dag. Det hände så mycket i sommar som fick känslorna och tankarna att fara åt alla möjliga håll. Men jag har liksom inte tagit mig tid till att få ordning på allt det röriga så nu när man till sist har massa tid så känns allt bara jobbigt och ledsamt för att tankarna och känslorna liksom hinner ikapp en och skakar om en tills minsta lilla sparade energidroppe har runnit ur kroppen. Till slut känner man sig helt tom. Men och andra sidan, är man tom finns det ju enormt mycket plats att fylla på med nytt, bra minnen, bra tankar, bra känslor *tänk positivt*. 

Man måste ju som bekant gå igenom dåliga perioder för att kunna värdesätta det som är bra. Bara det att det är enormt mycket lättare att formulera sina tankar när man känner sig nere än när man känner sig uppåt. Undrar varför det är så.. Och varför ska det vara så svårt att ta sig tid att stanna upp. Ta en hel dag med bara sig själv, ta avstånd från alla runt omkring och bara känna av lugnet i sig själv. Tar man sig den tiden ibland så behöver man kanske inte nå detta tillstånd av rastlöshet och tomhet, åtminstone inte lika ofta. 

Jag har börjat på en starta-eget kurs. Jag har en jättefin idé som jag vet skulle fungera jättebra! Egentligen tror jag inte på att man ska prata för mycket om sina idéer för ju mer man pratar ju mindre blir gjort liksom så jag håller det för mig själv ett tag till. 

Sen om man ska återgå till det där med att känna sig tömd på energi. Jag lägger så fruktansvärt mycket energi på att fundera på vad vill jag göra egentligen. Jag grubblar och funderar, väger för och emot. Vill så gärna uppleva den där starka känslan när man inser exakt vad det är man vill göra, vad man vill lägga sin tid och kraft på. Vilken underbar känsla att verkligen veta vad man vill. Men kommer man någonsin känna sig helt övertygad om vad det är? Det är en fråga jag intensivt söker svar på. Jag vet med mig att jag kan försätta berg bara jag vill, för mig finns inga omöjligheter men först vill jag veta vad jag verkligen vill så jag fortsätter att söka svar, grubblar och funderar, väger för och emot. 

Nä om man skulle släppa alla grubblerier och funderingar och ta tag i lite pajbakande istället! Jag och Jennipher har i flera veckor planerat en kräftskiva som vi ska ha på fredag. Vi blir runt fyrtio personer, kommer bli riktigt kul! 

Och sen var det det där med vilken blogg jag ska fortsätta med. Jaja ni som känner för det får väl fortsätta att kika in på bägge tills jag bestämmer mig för vilken!
Kram.