10.7.12

Jag vet inte varför, men kanske är det därför jag minns det så väl. Dina stora ögon, dina bruna händer, dina vassa knän

Varje stund, var minut, var sekund. 
Samma konstiga beslut. 
Det blir fel, slår bakut, allt går snett. 
Men det tar aldrig riktigt slut. 


Inga kommentarer: