Varje gång jag super mig full har jag trott att jag äger världen. Står och gapar på nån krog någonstans fast jag mest bara är i vägen. Jag är alltid full när jag är tuff, tuff när jag är full

 Befinner mig i huvudstaden. Bilade upp hit i fredags och spenderade lördagen med AOgänget, vi har varit på sightseeing i storstaden, grillade med fantastiska nya människor, hade givande smalltalk om livet och jag har varit på mitt livs första NA möte där ämnet för kvällen var kapitulation. Är väldigt tacksam för att jag fick vara med och lyssna under detta möte. Vid midnatt letade vi sinnesro i allahelgonakyrkan där vi diskuterade själens existens. Inte så man vanligtvis spenderar sina lördagar som annars brukar bjuda på svirande och svängande. Men alla mår bra av lite förändring, mer eller mindre. Önskar jag hade ro att sova nu men först blir det till att försöka smälta alla dagens intryck. Imorgon bör man dock vara utvilad då jag ska ta med mig minsta syster till Grönan. Efter det bär det av tillbaka till Viken. För ett tag i alla fall. 
Att kapitulera är förövrigt ett intressant ord för man kan tolka det på så olika sätt. Jag ser det inte som att man ger upp, kapitulation för mig är att få insikt om ett mönster och vilja åstadkomma en förändring. Med det säger jag godnatt.