När hösten kommer och tiden gått för fort. När allt känns på rutin och redan gjort. Ska jag samla mina krafter och göra nånting stort. För dig, för dig för dig

Ta bara min hand, vi kan sticka iväg tillsammans. Ta bara min hand, vi kan sticka, vi kan schappa

Gumman vem är han som ligger och drar sig i din säng
Vi har undrat, vi har pratat, vi har tänkt
Vi vill att du ska veta att vi bryr oss vad som än har hänt
Men har han jobb, har han ens några gymnasiepoäng?
Jag har själv en del erfarenhet i ryggen
Du bestämmer själv, men du ska också veta vad vi tycker
Så han jobbar med musik, är det verkligen ett yrke?
Han borde pluggat juridik om du letar efter trygghet

Rätt rik, rätt känd, rätt skön, rätt fram
Rätt man för dig, rätt man för dig
Rätt cool, rätt stark, rätt smart, rätt sann
Rätt man för dig, rätt man för dig
Nä lilla mamma, skulle tipsa en dottern om en sån som jag
Ha det kul älskling, men välj ingen advokat
Välj nån som älskar dig, som alltid väljer dig
Som skulle sälja sig, som skulle svälja gift för dig för att få tillfredsställa dig

Det spelar ingen roll vad som sker om vi står kvar här när himlen faller ner

Vi fyllde glasen och vi skåla för ett annat liv
vi var fångade i en liten stad. 
När vissa av oss växte upp och blev nånting
blev vi kvar med en dröm och en flaska sprit.

Yeah I be keeping it true motel good as long as I could peep on the view

Föll pladask.

Jag har redan glömt allting, glömt veckorna i underjorden. Morgongråten, nattpaniken, jag minns inte längre orden

Känslan av eufori när bästa sommarvädret tittar fram lagom tills jag slutar. Dessutom har jag två dagars sovmorgon framför mig. Lycka är nog att se det fina i det lilla. 

Varje gång jag super mig full har jag trott att jag äger världen. Står och gapar på nån krog någonstans fast jag mest bara är i vägen. Jag är alltid full när jag är tuff, tuff när jag är full

 Befinner mig i huvudstaden. Bilade upp hit i fredags och spenderade lördagen med AOgänget, vi har varit på sightseeing i storstaden, grillade med fantastiska nya människor, hade givande smalltalk om livet och jag har varit på mitt livs första NA möte där ämnet för kvällen var kapitulation. Är väldigt tacksam för att jag fick vara med och lyssna under detta möte. Vid midnatt letade vi sinnesro i allahelgonakyrkan där vi diskuterade själens existens. Inte så man vanligtvis spenderar sina lördagar som annars brukar bjuda på svirande och svängande. Men alla mår bra av lite förändring, mer eller mindre. Önskar jag hade ro att sova nu men först blir det till att försöka smälta alla dagens intryck. Imorgon bör man dock vara utvilad då jag ska ta med mig minsta syster till Grönan. Efter det bär det av tillbaka till Viken. För ett tag i alla fall. 
Att kapitulera är förövrigt ett intressant ord för man kan tolka det på så olika sätt. Jag ser det inte som att man ger upp, kapitulation för mig är att få insikt om ett mönster och vilja åstadkomma en förändring. Med det säger jag godnatt. 

Det finns inget bättre, det finns inget bättre. Jag säger det igen, det finns inget bättre, det finns inget bättre än när det vänder

Kan själv

Något jag inte riktigt kan förstå är hur man kan ha en sådan enorm drivkraft så länge det är något man själv har kokat ihop. Min störta styrka är att jag vet att jag skulle kunna göra vad som helst bara jag vill det. Jag har alltid känt en trygghet i att veta att om jag vill klara av något så gör jag det. Då jävlar har jag både viljan, kreativiteten och orken. Men så fort någon annan ber mig om något, eller försöker få mig att engagera mig i något, då tar det emot. Men å andra sidan är jag väldigt engagerad i att hjälpa andra så ofta räcker det med lite medmänsklighet för att få mig att utföra under. Men ser jag inte poängen i att göra något, ser jag inte den minsta mening med att lägga tid och energi på något, då gör jag det inte! Jag kommer åtminstone inte hitta den minsta vilja till att göra det. På tal om annat liksom.

Jag har gjort fel ibland, jag vet, men ingen mening att ge opp. Jag tror det bor en liten hjälte i varenda liten flopp

Nu har jag rensat ur, nu spelar ingenting nån roll.
Nu kan det blåsa vart det vill, för nu är allt tillbaks på noll.
Och här kan allting börja om, nu kan jag se vad jag förträngt.
Nu ska jag passa mig för dom, som aldrig gjort som dom har tänkt.
För jag vill aldrig bli en sån, så har jag lärt mig det igen.
Det kanske passar nån, men inte mig och inte än.

Jag vet inte varför, men kanske är det därför jag minns det så väl. Dina stora ögon, dina bruna händer, dina vassa knän

Varje stund, var minut, var sekund. 

Samma konstiga beslut. 

Det blir fel, slår bakut, allt går snett. 

Men det tar aldrig riktigt slut. 

Jag kastar stenar i mitt glashus, kastar pil i min kuvös. Odlar min rädsla, sår ständigt nya frön. I mitt växthus är jag säker, där växer avund klar och grön. Jag är livrädd för att leva och jag är dödsrädd för att dö

Jag ska skaffa en större bil! Höll på att krocka med en bil som körde på fel sida av vägen idag (inte första gången det händer), fick världens panik och råkade trycka gasen i botten istället för att bromsa. Hej vråltjut! På nåt vänster lyckades vi i alla fall undgå varandra. Om det nu finns en statistik över dårar i trafiken så måste lilla Västervik ligga i toppen, det är något jag lärt mig under de ynka fyra månader jag haft mitt körkort. Här är det störst kör först som gäller och jag i min lilla audi har inte en chans. Om det så inte vore nog med nära döden upplevelser idag så var det dödsstressigt på jobbet och en av våra tanter föll hejdlöst i trappan och jag hann nätt och jämt ta emot henne. Trodde vi skulle falla bakåt och krossa skallen av oss bägge två. Och som grädde på moset får jag hosta så in i bängen var varannan minut. Känns som tarmarna är på väg upp ur halsen eller nåt. Kommer bli en lång, härlig natt med mer hosta än sömn har jag på känn.
Men en sak som är var bra idag (om man ska se livet från den ljusa sidan) var att jag tog min sushi oskuld och trots rå fisk, alldeles för stark sås och ingenaningomvaddetärförnåt så gillade jag det faktiskt!
Bildbevis.

I wanna waste my love on you like a pearl merchant. I'm ready to learn what it tastes to burn

Så fin.

Whatever you do, do it good

När man är ledig från jobbet är det sovmorgon och lyxfrukost som gäller. Vad vore sommar utan dessa röda gubbar, kan rädda vilken grå-regn-tråkdag som helst. 

Tillbaka från verkligheten

Jag är tillbaka! Med lite ny energi och kreativitet och kli i fingrarna efter att få skriva av mig lite. Två månaders uppehåll som bland annat berott på att vi inte haft nåt bredband i lägenheten. Men den tiden är förbi och vi på Östrakyrkogtan 63 kan nu njuta av trådlösa vibbar varendaste dag.

Har rensat bort massa gammalt och sakta men säkert ändrat lite här inne så att det ska kännas nytt och fräscht.

Annars var det inget särskilt, ville bara säga att jag inte gett upp bloggen.
Nu vet ni!

Ensamhet

Jag har så många funderingar jag vill skriva ner men varje gång jag sätter mig vid datorn och skriver en rad så känns det bara fel så jag suddar ut, börjar om, suddar, börjar om och så börjar jag om igen. Och så håller jag på så här tills jag, som nu, bestämmer mig för att det är skitsamma om det blir rätt eller fel bara det kommer från hjärtat, spontant, svart på vitt. 

Den här veckan har jag grubblat mycket. Jag har i och för sig alltid varit en sån som grubblar på allt och ingenting och väldigt mycket men senaste tiden har det varit lite extra grubblerier. Jag har inte bestämt mig för om jag vill hålla det för mig själv eller om jag vill lätta på mina känslor till er minst femtio fina personer som kikar in här varje dag (och det trots att jag inte lagt upp något vettigt på jag vet inte hur länge). Trots alla grubblerier har jag inte kommit fram till ett svar men jag har fått många insikter. En sak jag insett den senaste tiden är sanningen om ensamhet. Ensamhet är ju faktiskt något jag funderat mycket kring och det vet ni som följt mig genom åren. Trots att jag älskar att vara för mig själv och att göra saker på egen hand har jag alltid varit enormt rädd för ensamhet. Rädslan för att vara ensam har lett till att jag gjort många destruktiva val i livet trots att det någon stans innerst inne inte känts rätt eller kanske rent utav känts helt fel. Jag vill inte dra upp gammal historia men jag har till exempel umgåtts med personer jag inte ens trivs med och som inte gett mig något annat än skit, jag har lagt ner tid och energi på personer jag inte ens tyckt om och jag vet inte hur många gånger jag har gett av mig själv, delat med mig av mitt och öppnat upp mig för någon utan att få ett piss tillbaka. Allt detta för att slippa vara ensam.

Men jag har den senaste tiden insett att ensamhet är inte något farligt. Ensamhet är en trygghet. Bara i ensamhet kan vi lita på att ingen kommer skada eller såra oss, endast i ensamhet finns ingen som kan svika oss eller lämna oss och endast när vi är ensamma kan vi göra de val som vi själva vill utan att påverkas av någon annan. Om man rannsakar sitt liv en aning och går igenom samtliga personer i ens liv, en efter en och frågar sig själv, kommer denna person att finnas i mitt liv för alltid? Svaret blir nej. Det finns ingen person i mitt eller ditt liv som kommer att finnas där för alltid, av naturliga eller onaturliga orsaker kommer man att glida ifrån varandra, medvetet bryta upp med varandra eller så kommer döden slutligen att skilja oss åt. Vad som än händer står man ensam kvar. Att se ensamheten som en trygghet är därför en enorm styrka, en styrka som ger dig och mig kraft att välja att umgås med de personer vi trivs med, som ger oss glädje, kraft att endast lägga tid och energi på de personer vi tycker om och kraft till att se oss själva som en skatt man måste förtjäna för att få en del av.

Jag vet inte varför jag har varit rädd för att vara ensam, jag kan ärligt inte svara på det nu när jag faktiskt insett hur skönt det faktiskt är att vara i ensamhet. Att njuta av livet i ensamhet är mer värt än alla pengar i världen. Och för att vara tydlig menar jag inte att man ständigt ska vara ensam, nej tvärt om så är det ju det finaste man kan göra i livet, att knyta an till en annan person. Jag väljer att framöver se de människor som finns runtomkring mig som ett lån. Jag väljer att låna dem som jag tycker om och som jag trivs med men för att få låna dem måste jag behandla dem med respekt och kärlek för att på så sätt få detsamma tillbaka. Och om jag sköter mina lån väl kan jag få fortsätta att låna och dessutom utökas lånemöjligheterna. Detta kanske var en långsökt metafor men ni förstår poängen.

Att känna sig trygg i ensamheten ger oss möjlighet att sålla mellan vad som känns bra och vad som inte känns bra. Är jag trygg i mig själv kan jag i lugn och ro välja att hoppa av eller hoppa på vilket tåg jag än vill. Kanske väljer jag till och med att i ensamhet vänta på nästa tåg, eller tåget efter det. Det spelar ingen roll bara jag tar det tåget som känns bra och som tar mig åtminstone en bit på vägen dit jag vill.